Hur länge man behöver sova beror på åldern. Skolbarn 6–12 år behöver 9–11 timmar, tonåringar 13–17 år 8–10 timmar och vuxna 18–25 år 7–9 timmar. Ett barn på tio som sover åtta timmar per natt får alltså minst en timmes underskott varje dygn.
Hur mycket sömn behövs i din ålder?
| Åldersgrupp | Ålder | Rekommenderad sömn per dygn |
|---|---|---|
| Spädbarn | 0–3 månader | 14–18 timmar |
| Skolbarn | 6–12 år | 9–11 timmar |
| Tonåringar | 13–17 år | 8–10 timmar |
| Unga vuxna | 18–25 år | 7–9 timmar |
Intervallen bygger på Folkhälsomyndighetens rekommendationer för sömn hos barn och unga. Behovet minskar med åldern eftersom kroppen växer och hjärnan utvecklas som mest under de första åren, och mycket av den utvecklingen sker under sömn. För ett spädbarn räknas allt med, även tupplurarna, eftersom sömnen ännu är utspridd över dygnet.
Spannen är breda. Ett barn som vaknar av sig självt, är piggt på förmiddagen och inte somnar i bilen ligger troligen rätt, även om det sover i den nedre delen av intervallet. Det är den nedre gränsen som gäller.
Hamnar man regelbundet under den får man för lite sömn.
Varför räcker det inte att lägga sig tidigt?
Många unga lägger sig allt senare, och då växer sömnskulden.
Nära 6 av 10 ungdomar lägger sig i dag efter klockan 23, jämfört med ungefär 1 av 6 på 1980-talet. Skolan börjar ändå lika tidigt som förr. Den som somnar halv tolv och måste upp kvart i sju får cirka sju timmar och femton minuter, en bra bit under en tonårings 8–10 timmar. Under puberteten förskjuts dessutom dygnsrytmen så att tröttheten kommer senare på kvällen. Att bara bestämma sig för att lägga sig tidigare fungerar därför sällan, för kroppen är inte redo att somna.
Det som händer mellan läggdags och sömn betyder mer än klockslaget. Skärmar, sena läxor och tankar som snurrar skjuter upp insomnandet. Hos vuxna är det ofta likadant, eftersom kvällen är den enda tid man har för sig själv.
Ett sätt är att se över kvällens sista timme, för det är ofta där tiden försvinner. Hur du gör det i praktiken går vi igenom i vår artikel om att offra sömn för egentid.

- Anteckna i sju dagar. Skriv ned när du släcker och när du vaknar, både vardag och helg. Använd telefonens anteckningar eller ett papper vid sängen.
- Dra bort insomningstiden. Om det brukar ta en halvtimme att somna räknar du bort den. Tid i sängen är inte detsamma som sömn.
- Räkna snittet. Lägg ihop veckans timmar och dela med sju. Ett räkneexempel: fem vardagar med 6,5 timmar och två helgnätter med 9 timmar ger 50,5 timmar, alltså cirka 7,2 timmar per natt.
- Jämför med tabellen. En 30-åring med 7,2 timmar ligger inom 7–9 timmar. En 15-åring med samma snitt ligger nästan en timme under sin nedre gräns.
- Titta på skillnaden mellan vardag och helg. Sover du två timmar längre på helgen är det ett tecken på att du betalar av en skuld från veckan, även när snittet ser bra ut.
- Flytta läggdags 15 minuter i taget. Ett litet steg per vecka håller bättre än en hel timme på en gång, eftersom rytmen hinner följa med.
Vad gör du om du sover för lite?
Räkna först dina faktiska timmar under en vecka och jämför dem med intervallet för din ålder innan du ändrar något. Känslan av att sova dåligt stämmer inte alltid med siffrorna, och ibland är det tvärtom.
Har du legat under ditt intervall i flera veckor trots ändrade vanor, eller ligger du vaken med tankar som inte släpper, kan stress ligga bakom. Kroppsliga signaler som spänning och svårt att varva ned hänger ofta ihop med sömnen, och om besvären håller i sig är vårdcentralen rätt ställe att börja.